Patricks Penna!
Här skriver jag ibland till er besökare och lyssnare av min musik!

Puttes story

En solig dag den 2 maj 1972 kom jag ut o såg för första gången denna värld med mina egna ögon. Nynäshamn stod i blom och moder natur hade ingen aning om vad hon nu ställt till med.

Lilla Putte växte upp i ”Asarnas kvarter” tillsammans med sin vapendragare Mattias, och tillsammans kastade dom in kinapuffar hos granntanten och eldade tomtebloss i källarna.

De var på den tiden då A-lagarna var harmlösa och fortfarande gillade att prata med oss barn. Kvickis (en av dem) sköt upp sin prilla snus från höften o den satt alltid rätt under läppen, o vi ungar stod i ring o applåderade. Pluto (en annan av A-lagarna) satt o skrålade utanför Domus och jag gick tätt intill min mor.

Det trygga 70-talet flöt på och 80-talet stod för dörren.

OJ!!  80-talet  KSMB, RAMONES, SEX PISTOLS, STOCKHOLMS NEGRER…stackars våra föräldrar. Mattias o jag tog vår första snus ur en dosa vi stulit av hans bror…de va i 3:e klass. O min lärarinna ringde hem till mina föräldrar sen jag spelat ”En slemmig Torsk” i klassens bandspelare o de passade sig inte för frun.

Livet lekte och vi började testa allt de där som gör livet så roligt.

Vi startade vårt första band Mattias och jag. Jag spelade trummor o han bas … liite kul ljudbild blev det o vi skulle bara ha egna låtar …o de hade vi …. Inte …… Det blev Roadrunner med Sex pistols.

På helgerna snodde vi sprit o snus och hängde nere i centrum som alla andra uttråkade punkare och pratade om framtiden med miljonerna på kontot, alla brudarna och turnéerna.

Haha ja drömmarna var många.

Mamma o pappa hade bestämt att vi skulle flytta så jag blev tvungen att kapitulera från Asarnas kvarter och hamnade på Leidarvägen på Sandhamn, ett nybyggt radhuskomplex här i Nynäshamn där alla skulle bo. Nya vänner, nya vyer och tjeje r….. Oj va kär man va … hela tiden. Jag va ständigt kär i Lena men jag tror det gick obemärkt förbi. Ronny & jag blev ett nytt radarpar oj vilka år …. vi skrattade .. jävlades …. fick spö på stan … ja allt gjorde vi tillsammans.

Jag glömmer aldrig den första gången jag såg en naken kvinnokropp. Det var jag o Lena, Malin o Ronny som gick ner till Ringvägen för ett nattligt nakenbad. Det gick jättebra tills vi skulle gå upp ur vattnet och jag o Ronny ser på varandra och kommer på att … nääe … det är INTE läge att gå upp nu …. ”Spring i förväg ni tjejer så kommer vi snart” … hahaha … ja jisses va kul vi hade.

Sen kom högstadieperioden in i mitt liv och där kom jag i kontakt med musiken på allvar och även kärleken stod o knackade på min dörr. Vi hade flyttat från Nynäshamn till ett place som kallades Lisö och ja hade svurit på att aldrig förlåta mina föräldrar för att dom hade gjort mig till en bondunge, med djur som gris o kalv o en jävla massa höns o en elak tupp som såg till att man var tvungen att ha en käpp med sig så fort man skulle röra sig på gården. Ja minns inte hur många golfsvingar den där tuppen råkade ut för men ingenting bet på ondskan själv.

För att ta sig till skolan så var man tvungen att gå upp mitt i natten o pappa var alltid på världens sämsta humör så huset var som en kokande gryta som väntade på att koka över.

Sen skulle man sitta på en buss ääääända ner till Nynäs ….. man åkte genom skogar o genom dalar … o så händer det som aldrig hänt förut ….. hjärtat börjar slå …. och siktet är inställt på en tjej som kliver på bussen halvvägs till Nynäshamn. Det var ju henne ja väntat på i hela mitt liv …. det va hon som alla Springsteens ballader handlade om. Det var oss han skrev om när han påtade ihop The River, klockorna stannade och jag var kär. Soile & jag var de käraste i världen o vi förlovade oss ….. det var där jag startade min karriär som ”inte kunna hålla ihop förhållande kille” … efter ett år tyckte jag att ja hade tröttnat på förhållandelivet o ville gå vidare.

Åren rullade på och förhållanden kom o gick. En son kom till världen i augusti 1994. Hela början av 90-talet e lite vagt på grund av diverse flytande toxiner som var gratis över hela Skandinavien på varenda ställe vi spelade på. Mattias var åter min vapendragare o spelade dragspel när vi for runt med den Irländska folkmusik cirkusen Hog In The Pound och vår stora Idol var Shane MacGowan. Vi startade vår fest 1990 och festen upphörde inte förrän 1994.

I slutet av 90-talet träffade jag min blivande fru och allt var frid o fröjd. ”Hoggarna” spelade ibland o trubadurspelningarna var många. Men fortfarande var de engelska som gällde i mina texter o det var inne o spela covers. När äktenskapet började falna och elden blev till aska började jag att skriva på svenska men de var svårt. Det kändes på något sätt som ett främmande språk men jag ville utforska de okända.

Något som bidrog till mitt nedlagda äktenskap var nog att jag skrev /skriver om sånt jag själv upplevt, det är lixom sekvenser ur mitt liv på papper om man nu kan säga så. Den första låten som skrevs på svenska var ”Jag älskar dig” och handlar om mig o Soile och är väl framför allt en ursäkt till henne från mig som tog 18 år o skriva.

Vid Pennan// Patrick Arnehall